Kollade på en dokumentär om typsnittet Helvetica på Kunskapskanalen tidigare ikväll och det var rätt intressant, hur nördigt det än verkar. Hur somhelst, dokumentären innehöll en del skön musik, lät lite som God is an Astronaut, fast lite mer avskalat och mindre storslaget. Såg fram emot eftertexterna för att se vad det var. Och, som vanligt får man väl säga, så saknas den informationen helt. Jag tycker att det är lite märkligt. Eftertexterna brukar ju vara rätt långa även för de enklaste produktioner; alla bildkällor redovisas noga, inblandade snickare, fotografer, folk som höll i mikrofonen, kockens fru, alla omnämns. Men en så pass central del som musiken lämnas helt och hållet åt sidan.

Frusterande.