Ibland när jag fotograferar känner jag mig iakttagen. Vem är det som observerar vem?

Nikon D300, Sigma EX 180mm f/3,5 Macro, f/14, 1/80 sek, ISO 400

Nu har jag semester. Eller, om man ska vara riktigt petig så börjar semestern imorgon. Idag smygstartade vi lite; jag och barnen åkte till Hallands Väderö. Trots att det inte är så långt bort, och egentligen inte särskilt svårt att ta sig dit så blir det inte av så ofta ändå.

Väl där fick vi en dos av något som hör sommaren till (ett visst mått av självplågeri ingick; myggan sitter på mitt knä):

Bortsett från de stickande smådjuren var det en mycket trevlig dag :)

Man ska kanske egentligen inte applicera mänskligt tänkande och känslor på naturen, men jag tycker att det kan vara roligt att göra det ibland ändå. Det är klart att de här två växterna inte delar med sig till varandra av den här regndroppen. Eller? Vad vet vi egentligen om det? Det är kanske inte helt sannolikt, givet våran kunskap, men tanken kittlar ju lite ändå; tänk om…

 
Nikon D300, Sigma EX 180mm f/3,5 Macro, f/5,6, 1/30 sek, ISO 400

Förra veckan konstaterade jag att gråväder är bra fotoväder för att ljuset är så mjukt. Fast det är ju skönt med solljus också, det känns liksom lite varmare. En bra kompromiss då kan vara att hitta motiven i lite halvskugga. Då får man både solkänslan och det lite mjuka ljuset. Den här skogsstjärnan stod på precis en sådan plats. Provade den från några olika vinklar men föll för det här utsnittet där skuggan av blomman faller på bladet i bakgrunden.

Nikon D300, Sigma EX 180mm f/3,5 Macro, f/6,3, 1/160 sek, ISO 400

Den här veckans onsdagsbild påminner lite grann om bilden "Less is more" som jag postade för några veckor sedan. Den här gången är det en gräshoppa vid Salviken som har stått modell. Bilden är gjord en mulen eftermiddag. Tvärtemot vad man kan tro så är gråväder ofta det bästa fotovädret. Ljuset blir mycket mjukare och det blir lättare att göra bilder som inte innehåller hårda skuggor och stora kontraster. Det svåra är kanske att hitta motivationen att ge sig ut när vädret känns lite tråkigt men det brukar löna sig de gånger man lyckas göra det.

Nikon D300, Sigma EX 180mm f/3,5, f/3,5, 1/1600 sek, ISO 100

Jo, jag vet att det är lördag idag, men jag missade helt det här med onsdagsbilden när det var, ja, onsdag.

Abstrakta bilder är roliga. Jag tycker ibland att man kan titta längre på en bild som inte har ett uppenbart motiv. Där man som betraktare tvingas skapa motivet själv i viss mån. Om man tittar på den här bilden så är det kanske inte så uppenbart vad den föreställer egentligen. Hjärnan försöker hitta mönster att känna igen, att hitta något den känner igen så att bilden kan kategoriseras, motivbestämmas. Vad tror du att det är? Fundera lite på det innan du läser vidare (svaret kommer strax).

Bilden är tagen vid Forsakar i Skåne, den 30 augusti 2009. Motivet är ett litet utsnitt ur bäcken, när några gulnade löv ligger på botten. De blåaktiga strimmorna är himlen som speglas i vattenytan. Bilden togs med rätt lång slutartid (1 sekund) på frihand, så både kameran och givetvis vattnet har rört sig en del under exponeringen, vilket ger upphov till den lite “målade” känslan i bilden.

Nikon D300, Sigma EX 180mm f/3,5 Macro, f/7,1, 1 sek, ISO 200