Den är bilden är tagen vid samma tillfälle som den förra (ungefär en kvart senare). Jag insåg att jag hade helt fel med tiden. Bilderna är inte tagna vid lunchtid, utan på morgonen, den här runt kvart i nio.

Hursomhelst. Jag har en liten faiblesse för att portättera sniglar med kort skärpedjup. Det är nog inte helt unikt kanske, de inbjuder liksom till det med sina utstickande ögon. Den här filuren kom.. jag vad säger man? De kryper ju inte riktigt utan de mer glider. Den kom glidande upp för ett grässtrå. Jag ställde mig så att jag tittade rakt ned på den, och fokuserade på ögonen.

Jag har funderat på det där; insekter och andra smådjur som mödosamt tar sig upp för strån så här. Var är de på väg, egentligen?

Canon EOS 40D, Canon EF 100mm f/2,8 Macro, f/4, 1/180 sek, ISO 200

Även en ljuslåga kan behöva spegla sig ibland, kanske.

Nikon D300, Sigma EX 180mm f/3,5 Macro, f/7,1, 1/60 sek, ISO 400

Den 12 juli 2008. Det är knappt två veckor in på föräldraledigheten med sonen (då drygt ett år gammal). Varje dag runt lunchtid sätter jag honom i vagnen och går en bra promenad. Vi går nästan alltid samma runda, ca 6-7 km. Kameran är givetvis med.

Efter ca 20 minuter eller så brukade han somna. Då kunde det hända att jag ibland parkerade barnvagnen bredvid gång-/cykelbanan och kröp omkring i vegetationen vid sidan med makroobjektivet. Den här dagen var en sådan dag. Förbipasserande kunde nog undra lite över vad jag höll på med, men det är sånt man får stå ut med. Jag fick ju några trevliga bilder, bland andra den här flugan.

 
Canon EOS 40D, Canon EF 100mm f/2,8 Macro, f/4, 1/125 sek, ISO 400

…men det kan bli rätt bra ändå. Planen var att jag natten mellan den 10 och 11 maj 2008 skulle övernatta någonstans på Söderåsen, ta mig upp i gryningen och bara njuta av tillvaron. Och fotografera, förstås. Familjen var bortrest och jag hade helgen helt för mig själv. Vädret var sådär enastående härligt som det bara kan vara i mitten av maj.

Av någon anledning så sov jag rätt dåligt natten mellan fredag och lördag, så på morgonen bestämde jag mig för att sticka ut till Krankesjön och Vombs ängar en sväng och kolla lite på fåglar. Tänkte att det kan jag göra ett par timmar, sedan åker jag hem och äter lite, packar ihop för natten och sticker iväg till Söderåsen. Planen var bra. Vad jag inte hade med i planeringen var det där trevliga paret (från Karlstad, vill jag minnas) som jag träffade på ute vid Vombs ängar. Vi blev stående där och pratade ett tag, och sedan bestämde vi oss för att åka iväg en sväng till vattenreningsverket, och så slog vi ihjäl en del tid där. Och vips så var klockan framåt eftermiddagen. Jag begav mig hemåt, och väl hemma så kom tröttheten ikapp. Jag insåg att jag helt enkelt inte hade ork att sätta mig i bilen igen och köra iväg.

Så, plan B blev att komma i säng och sätta väckarklockan löjligt tidigt på söndagsmorgonen, så att jag kunde komma iväg och vara någonstans på Söderåsen i gryningen. Och så blev det.

Bilden då? Jo, jag följde en nötväcka som kröp omkring på grenarna i ett träd. Väntade på det rätta tillfället. På Bilden. Det du ser här är vad som kom ut av det. Först så var jag rätt missnöjd, tänkte väl egentligen kasta bilden, men när den fick mogna lite så tyckte jag om den mer och mer. Som jag har sagt tidigare; det behöver ju inte alltid vara skarpt.

Canon EOS 40D, Canon EF 300mm f/4 L IS + 1,4x extender (=420mm), f/7,1, 1/60 sek, ISO 200

Jag har ju redan haft med en hare i serien onsdagsbilden, men här kommer en till. Den här är tagen nästan exakt två år efter den förra (två år minus en dag, för att vara helt exakt), nämligen den 7 maj 2008. Platsen är också den i närheten av den förra; Salviken, precis söder om Barsebäck i Skåne. Resten av familjen var bortrest, så jag hade åkt ut till havet en sväng efter jobbet för att bara sitta ned en och slötitta på fåglar en stund. Jag såg den här haren komma lite planlöst småskuttande längs stranden norrifrån. Den rörde sig rätt långsamt framåt och stannade och åt lite då och då. Nedanför mig på stranden hade jag som en liten utlöpare av högre gräs, och jag insåg att om jag kryper ned där och lägger mig på marken, så kommer jag vara dold för haren, fram tills den kommer skuttande precis framför mig.

Sagt (eller ja, tänkt) och gjort. Och det fungerade, efter ett par minuter så dök haren upp bakom gräset. Jag höll mycket låg profil, rörde mig så lite som möjligt. Den uppfattade mig uppenbarligen inte som något hot, utan fortsatte i lugnt tempo, och satte sig emellanåt en kort stund.

Jag tror inte att det var förrän jag kollade igenom bilderna hemma som jag upptäckte jacket i örat, som jag tycker ger haren lite mer personlighet. Den hade uppenbarligen en historia att berätta.

Canon EOS 40D, Canon EF 300mm f/4 L IS, f/5, 1/500 sek

Vi har sedan ett par år försökt göra det till en tradition att åka till Stenshuvuds Nationalpark den 1:a maj. Har man lite tur så är bokskogen som allra vackrast just runt månadsskiftet april/maj, men den där skira grönskan som bara en nyutslagen bokskog kan bjuda på. Den 1:a maj 2008 bjöd inte riktigt på den sortens grönska, utan mer på den lite regntunga varianten. Men det var trevligt ändå. Inte minst på grund av sällskapet, och det berodde inte bara på att en av dem upptäckte den här lilla gynnaren.

Bilden föreställer en lövgroda, och det var första gången jag hade nöjet att träffa på en i Sverige. Under tiden som jag låg där på marken och fotograferade (under tiden som den var på väg någonstans) så kom det plötsligt en mygga och satte sig på grodans huvud.

Ett litet möte i mötet.

 
Canon EOS 40D, Canon EF 100mm f/2.8 Macro, f/8, 1/30 sek, ISO 400