Ni har säkert hört talas om astronauten som tappade sin väska i rymden. Det är ju kanske sånt som man får räkna med inträffar lite då och då där uppe. Nu har man hittat den igen. Astronomer har lyckats lokalisera den, och är man intresserad så kan man följa dess framfart i realtid. Fast det som jag tycker är mest imponerande är att en grej som är stor som en ryggsäck nästan syns med blotta ögat på 35 mils avstånd.

I have posted a new song in the music section of my web site. This one is a rather mellow, downtempo electronic piece. Click here to listen to it:

What Could Have Been (Length: 4:39, Size: 5,83 MB)

Feel free to leave comments on it here :o)

I have posted another song in the music section of my web site. It's a sort of pop/electronica thing. Click here to listen to it:

April (Length: 4:21, Size: 6,00 MB)

Feel free to leave comments on it here :o)

I have posted a "new" song in the music section of my web site. It's actually not so new (I made it a couple of years ago), but I never got around to upload it. You can listen to it here:

The City (Length: 4:38, Size: 6,62 MB)

Feel free to leave comments on it here :o)

Fast det är gråväder så är blå timmen fortfarande blå. Bilden tog jag vid halvfemtiden på väg hem från affären. Det var skönt att komma ut och få lite frisk luft, även om vädret som sagt inte var helt upplyftande. Men det är ju inte bilden heller, å andra sidan.

Nikon D300, Nikon 85mm f/1.8 D, 5 sekunder, f/5,6, ISO 400, handhållet

Vi var iväg på 18-månaderskontrollen med sonen igår. Där ingick bland annat en vaccination, och med den så kommer någon eller ett par dagar med feber som ett brev på posten. Så även denna gång. Så vi har en lite långsam dag här hemma. Lite gråaktig och fluffig i kanterna kan man säga. Ungefär så här, kanske:

Nikon D300, Nikon 85mm f/1,8 D, 1/10, f/8, ISO 100

My eternal source of music has played songs from a band called Guster every now and then. I particularly like this song, "Ruby Falls" (note that the video is not the official one, it's home made by some guy and his son):

...men det kunde ju vara kul om det hände ibland i alla fall. När man har familj med små barn så reduceras ju antalet möjliga tillfällen när man kan ge sig ut och fotografera lite mer ambitiöst ganska drastiskt. Lägger man dessutom till parametern att vädret ska visa sig från en lämplig sida så minskar antalet tillfällen ytterligare. Vid något enstaka, sällsynt fall så samspelar alla parametrar och man har ett perfekt upplägg för en lyckad utflykt. Så var det i helgen. Det hade snöat, på söndagmorgonen utlovades klart och stilla väder. Jag hade planerat att åka till Hovs Hallar. Antalet gånger som jag har haft möjlighet att uppleva Hovs Hallar i vinterskrud en stilla och klar dag när jag dessutom har varit ledig och kunnat ta mig tid att åka dit kan enkelt räknas; det här var antagligen första gången som det hände. Jag hade dessutom lånat ett vidvinkelobjektiv över helgen för att kunna testa det under bra förhållanden. Upp tidigt, tidigt. Allt är packat och förberett på lördagkvällen, fixa frukost, ordna kaffe i termosen. Allt var perfekt.

Klockan 05:30 sätter jag mig i bilen, och den bara tvärvägrar att starta. Jag fattar ingenting. Bilen är ju rätt ny och har aldrig strulat innan. Elektroniken verkade det inte vara något fel på, radion gick i gång som den skulle, men den bara vägrade att starta. Ja, det var ju inte mycket att be för; ur med grejorna ur bilen och in i huset igen. Att säga att jag var arg och frustrerad är att uttrycka sig mycket milt. I efterhand kunde jag konstatera att det inte var något fel på bilen. Det var helt enkelt "skit bakom spakarna", det var helt enkelt jag som var klantig. Nu är det ju möjligt att vi får en snövinter så att jag får fler tillfällen att göra just de här bilderna, men det kan lika gärna dröja flera år innan tillfället dyker upp igen.

Och det är det här som är grejen. Jag ser ett mönster. Under de senaste åren så har det vid de få tillfällen som jag ska ge mig ut på egen hand för lite mer fokuserad fotografering, i en majoritet av fallen varit någon liten skitsak som har satt käppar i hjulet. Om man skulle upprätta någon sorts balansräkning där man på plussidan har bilderna man gör, tillfredsställelsen att få vara ute i lugn och ro och naturupplevelsen, och där man på minussidan sätter upp all den frustration och negativa energi som uppstår när det strular så tror jag knappast att jag skulle landa på plus i dagsläget.

Och då ställer jag mig frågan, ska jag verkligen hålla på med det här? Samtidigt som det ibland känns oerhört lockande att bara sälja all utrustning och strunta i det, så tror jag att det är ett för stort behov hos mig. Men just nu känns det som om det kommer dröja ett litet tag innan jag har lust att fotografera annat än för den pliktskyldiga dokumentationen av familjen igen. Även om jag hoppas att det rinner av mig ganska snart...

Hittade via Terjes blogg en länk till ett personlighetstest på nätet. Jag tycker att det brukar vara roligt att göra sådana för att se om jag känner igen mig. I det här fallet så klassades jag in i en personlighetstyp med följande karakteristika:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Listan på rekommenderade yrkesval var den här:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare

Har lite svårt att säga hur väl det stämmer, men i rollen som IT-konsult så får man ibland vara lite av en kombination av psykolog, forskare, skribent och politiker, så helt fel ute är jag kanske inte? Men det som slog mig mest var den där grafen som visade hur jag låg till på olika "motsatsskalor":

Men hallå? Har jag ingen personlighet alls? Om alla markörer flyttade ett snäpp åt vänster så skulle jag vara komplett karaktärslös. Jag tror dock att min personlighet ligger aningens mer åt det analytiska hållet än det här visar, lite mer tanke än känsla, kanske.

 

The weekend that passed offered a wide selection of weather to choose from. Saturday was the day with nice weather, so the famliy went out for a bit of fresh air. We sort of got stuck at Vombs ängar where there were lots of birds in the air. Amongst all the geese, a young peregrine falcon was hunting. However, what I found most interesting was all the bats. There were at least 50 bats (Common Noctule / Nyctalus noctula / Större fladdermus) flying around. I managed to get  some images of them (though 180mm was definately too short; the image is heavily cropped):

Nikon D300, Sigma 180mm f/3,5, 1/3200 sec, f/4,5, ISO 400

After that we headed on to the nearby lake Krankesjön, where this somewhat slow frog (I assume it's a Common Frog / Rana temporaria / Vanlig groda) posed for some images:

Nikon D300, Sigma 180mm f/3,5, 1/400 sec, f/5,6, ISO 400