Klockan är tre på natten. Lillgrabben sitter på mitt knä och guppar med ögon som är betydligt större än de borde vara vid den tiden på dygnet, lätt leende. Utan att röra en min levererar han en ljudlig rapning. Till föräldrarnas förtjusning. Intressant det där, hur man man tränar sina barn i späd ålder till att rapa under och efter varje måltid, ger dem omisskännlig positiv återkoppling, bara för att senare i livet lägga energi på att åstakomma motsatsen.

Och det var ju skönt. Efter lång väntan så fick jag till slut tillfälle att se Porcupine Tree live i tisdags (10 juli). De spelade på Pumpehuset i Köpenhamn, och konserten var i princip allt man kunde önska sig, och lite till. Att herrarna Barbieri, Harrison, Edwin, Wilson och Wesley har järnkoll på sina instrument visste jag i och för sig, men det är imponerande att se dem göra det live. Gavin Harrison är verkligen ett monster bakom trummorna, helt makalös. Han gjorde i och för sig ett par mindre misstag (kom in lite i osynk i början av Halo som avslutade konserten, men rättade till det snyggt och elegant), men det är bara skönt att se att han är mänsklig; under ett par timmar sitter allt sitter precis där det ska, och det är ju inte precis några simpla standardkomp han spelar.

Förbandet (Pure Reason Revolution), gick inte heller av för hackor. Framförallt basist och trummis imponerade, kanske i viss mån p g a ljudet (i alla fall där vi stod) var mixat så att bas och trummor överskuggade allt annat.

Stämningen under konserten var helt perfekt. Jag vet inte om det är något speciellt med Porcupine Tree's publik, men vi stod nästan allra längst fram, det var bra drag och hög stämning, men jag blev inte ens tillknuffad av misstag en enda gång. Jag hade utan vidare kunnat lämna min plats, gå bort till baren och köpa en öl, och promenerat tillbaks till min plats utan risk att spilla något på någon. Och då var stället ändå utsålt...

Hursomhelst, det var utan vidare konkurrens den absolut bästa konserten jag har varit på, och jag hoppas verkligen att jag kan få se dem live igen.

Ola var lite olydig och tog ett par bilder (klicka här för att åka dit).

Min kompis Ola har på sin blogg postat en liten text som reflekterar över betydelsen av detaljer. Om skillnaden mellan de detaljer man ser (p g a något intresse) och de som man helt enkelt inte noterar. Jag kan inte låta bli att fundera lite på det som framförallt i yngre år, men även i viss mån nu är och har varit mitt stora intresse; fåglar.

När man är nybörjare som fågelskådare, eller kanske inte hyser något speciellt intresse för fåglar, så är det ofta de lite mer spektakulära arterna som verkar lockande och "vackra". Ett sådant exempel är t ex Kungsfiskaren. Men när man har hållit på ett tag, så upptäcker man ofta skönheten i betydligt mer oanseliga arter. Jag tror att de flesta fågelskådare under sitt liv har minst en period där man känner en speciell dragning till Calidris-vadare (bilder, lite fakta). Denna grupp vadare består av fåglar som är sådär typiskt "fågelbrungråa", och som vid ett första ögonkast kan se rätt tråkiga ut. Men när man börjar detaljgranska dem så visar de ofta sig vara väl så vackra. En annan del av deras lockelse är ju också att det finns ett gäng arter som är rätt lika till sitt utseende, så det är något av en utmaning att hitta och artbestämma dem.

En grej som är intressant här är att två fåglar, som t ex kärrsnäppa och spovsnäppa för ett otränat öga kan se i det närmaste identiska ut, men för den tränade har uppenbara olikhetere. En annan intressant skillnad är också vilken typ av detaljer man tittar på. En helt oerfaren fågelskådare tenderar att fokusera helt på fjäderdräktens, mönster och färger. En mer erfaren fågelskådare kan artbestämma mycket i komplett motljus där fågeln bara är en silhuett, helt baserat på form, rörelsemönster och liknande.

Och när man väl börjar dyka in i detaljerna på riktigt, så inser man, oavsett ämne, att den universella sanningen gäller; ju mer man lär sig om något, ju mer inser man att man inte vet...

...när man är fem veckor:
- Undersidan av soffbordet
- Rören som går ned i golvet från elementet i badrummet
- Dammsugarslangen