Han hade lite bråttom, den lille. Två och en halv vecka innan beräknat datum så tyckte han att det var dags. Så han är nästan två veckor gammal nu, det nya familjetillskottet. Livet med en liten nyfödd känns märkligt bekant på något vis, trots att det är snart åtta år sedan senast det begav sig. Nästan så att högst fragmenterad nattsömn känns lite charmigt och lyxigt. Jag gissar att just den känslan är övergående, men jag tänker passa på att njuta av den medans den varar...