Har precis tittat på "Den tysta världen" (Le Monde du silence), Jaques-Yves Cousteaus dokumentärfilm (som bitvis känns aningen spelad) om deras undersökningar av havet, som ju också var pionjärarbete och experimenterande kring dykning med tuber. Riktigt djupa dyk gjorde de: "man ska inte gå djupare än 75 meter" säger de i filmen. Nej, just det. Lär man sig dyka idag så dras det i nödbromsen långt tidigare. Tur att de hade en tryck-kammare med sig på sin båt...

En sak som man slås av är att de inte direkt var försiktiga i sina obervationer av naturen på den tiden. Framförallt stördes jag av hur de efter att ha varit lite närgågna med en kaskelot och råkat kollidera med den, i sin fascination över hur flera kaskeloter samlas för att stötta den skadade, fortsätter att vara helt oförsiktigt närgågna vilket leder till att de skadar en unge med propellern så svårt att den får avlivas. När det sedan dyker upp hajar så tar de död på några sådana också i någon märklig hämndaktion.

I andra lägen så rider de på sköldpaddor som knappt orkar bära dem, låter havssköldpaddor dra dem i vattnet under stor ansträngning o s v. Men det var väl en form av forskning det också. Kanske. Och det intressanta är att när jag läste boken för...många år sedan så fick jag ett helt annat intryck, en djup respekt och ödmjukhet inför naturen och det okända. Kändes inte riktigt så här.

Hursomhelst; intressant att se hur det tidiga utforskandet av havet kunde se ut. Och den sätter också filmen The Life Aquatic with Steve Zissou i ett lite nytt, intressant perspektiv.