Idag har jag lärt mig att man upptäcker en ny planet i universum ungefär var 10:e dag i genomsnitt. Det innebär att på knappt tre månader så upptäcker man lika många planeter som vi har i vårt solsystem. Det känns som att det borde finnas kunna förutsättningar för någon form av liv någon annanstans när det finns så många någon annanstans att välja på.

Frågan är om det är bra eller dåligt att vi sannolikt aldrig kommer få kontakt med någon sådan livsform. Hade vi uppfattat det som en livsform överhuvud taget? Hursomhelst så kan det vara bra att uppdatera sig lite med den där guiden som dök upp för något år sedan: What to do if you ever meet an alien.

Först går man till ett rum i ett hus. Sedan är man där. Sedan undrar man varför man är där. Sedan - och den här punkten är viktig - sedan fortsätter man vara där. Sedan går man hem. Ungefär en gång i månaden får man reda på varför man gör det.

Vad glad jag är att jag inte känner så.

…är för mig sommarlandskapet framför andra. En sommar utan att ha varit lite där känns inte som en riktig sommar. Tur att det är det i år

Skåne bjuder inte bara på gula fält. Det finns de som är röda också När jag var vid det här vallmofältet så blåste det lite grann. Det är alltid svårt att illustrera hur växter rör på sig i vinden med ett stillastående medium som fotografi, men jag blev rätt nöjd den här gången.

Långa slutartider en kväll i Kivik.

Dagens cykelrunda var konstig. Ibland kändes det som att jag hade obegränsat med energi och kunde hålla bra tempo, och bitvis kändes det väldigt motigt. Ett par felaktiga vägval som ledde in mig på långsamma grusvägar hjälpte nog till lite grann där. Men i slutänden kändes det helt ok; det blev 61 km och ca 23 km/h i snitt. Men det som verkligen satte lite guldkant på cykelrundan är att det efter ett par mil stod en man med tubkikare vid vägkanten. Eftersom jag visste att det fanns en svart stork i området så stannade jag till och frågade om det råkade vara just den han tittade på. Mycket riktigt, så var det och det 300:e krysset i Sverige var ett faktum

Eller ja, regnig skog i alla fall. Idag fick Skäralid besök. Det regnade stor del av tiden, men vattnet kom knappt ned till marken nere i ravinen. Det primära resultatet (i alla fall med fotografögonen på) var snarare att det blev väldigt mjukt och fint ljus inne i skogen. Att solen kom fram lite lagom till kaffepausen gjorde ju inte heller ont

Både lördagen och söndagen bjöd och skogsutflykter den här helgen. Lödde Sandskog (som jag av någon anledning aldrig har besökt förut), och Dalby Söderskog. Skönt att få vara ute mycket och få lite frisk luft. Det tyckte nog kameran också Av någon anledning blev det många dubbelexponeringar.

Skogsstjärna, Lödde sandskog

Ormbunkar, Lödde sandskog

Dalby söderskog

Det blev ingen bild förra veckan. Kameran vilade mest. Har inte blivit så mycket den här veckan heller, men jag får bjuda på ett bar bilder ändå.

Sparrissäsongen har kommit igång!

Nyvattnade blad.

Jag försöker cykla till och från jobbet någon eller ett par gånger i veckan, och försöker också regelbundet motionera genom att helt enkelt ge mig ut och cykla. Jag har ca 16 km enkel resa till jobbet. Jag vill ju inte lägga hur mycket tid som helst på att pendla, så jag försöker alltså cykla relativt snabbt. Detsamma gäller när jag motionscyklar; för att det ska vara någon mening med det så måste det ju vara lite tempo, annars kan jag ju cykla hela dagen utan att det händer så mycket.

Om man jämför det fordon som en motionerande eller pendlande cyklist utgör, med det fordon som många andra cyklister utgör, så står det ganska klart att de skiljer sig på några punkter. Motionärerna/pendlarna tänker ofta aktivt på säkerhet. De har hjälm, reflexer och lampor. De har koll på sina cyklar så att bromsar och liknande fungerar. De tänker ofta på hur de placerar sig i trafiken för att det ska vara tydligt för övriga trafikanter var de är på väg någonstans. Många andra cyklister agerar nästan på motsatt sätt; ingen hjälm, dålig belysning, dålig koll på cykeln och inga tankar på att det finns andra trafikanter på cykelvägarna.

Följande situation inträffade på hemväg idag. Jag cyklar på cykelvägen på väg ut från Lund. En tjej cyklar en bit framför mig och håller sig längs cykelvägens högra kant. Jag drar mig lite ut mot vänster för att köra om. Då gör hon en vänstersväng. Hon kollar inte bakåt för att se om vägen är fri, hon ger inte tecken, ingenting utan bara svänger rakt ut. Tur att jag var beredd och har bra bromsar; det var inte många centimeter från en rätt bra smäll.

Tänk exakt samma situation fast med bilar istället. Det hade varit helt främmande för de allra flesta att göra en sådan manöver, och olyckorna som hade varit följden hade inte varit roliga. Men när man sitter på en cykel behöver man tydligen inte tänka så mycket på sina medtrafikanter.

Just det här är en av de stora orsakerna till att motionärer och pendlare cyklar på vägar istället för cykelvägar. Cykelvägarna är helt enkelt rätt farliga att cykla på (och då har jag inte ens börjat gå in på bristfälligt underhåll, med hål i asfalten efter markarbeten, kvarliggande grus från vinterväghållning, nedfallna grenar och allt möjligt skräp och ligger på vägbanan). Bilister beter sig på ett betydligt mer förutsägbart sätt, och den aktiva cyklisten har ett trafikmönster som har betydligt mer gemensamt med biltrafik än övriga cyklister. Tyvärr håller många bilister inte med om det, och några få tycker t o m att de har rätt att misshandla cyklister (se t ex incidenten utanför Lund häromveckan och missa inte kommentarerna som säger en hel del om bilisters syn på cyklister).

Det är inte helt lätt att välja ett miljövänligt och hälsosamt alternativ för att ta sig till och från jobbet utan att investera i orimliga mängder tid eller riskera just hälsan…